Ta det tillbaka!
Hur ta tillbaka det liv man blivit berövad på? In i det längsta försöker jag att inte bli hatisk och bitter.
En sådan här svart dag passade det bra att avsluta men Michael Wiehe live. Han underhöll med stor entusiasm och gick hårt åt den gyllne medelklassen. Jag köpte en skiva av honom och vi växlade några ord om den allt mer korrupta offentliga sektorn. Till skillnad från mig tror han på en bättre värld. Vad mig anbelangar kan den gärna gå under de 21 december 2012 när Maya indianernas almanacka upphör. Eller kan man slinka ut genom nödutgången tro? http://www.youtube.com/watch?v=-bwqxrv3_Y4
Vacker vårdag
Tornfalken dök igen!
Jonne kom och bytte däck idag. Han är en pärla den mannen.
Vad grått det blev
Under gårdagens promenad lyckades jag skrämma bort både storspovar och tranor. Bilderna blev inte särskilt lyckade eftersom spovarna höll sig på betryggande avstånd. Mr Swanson klev fortfarande omkring i de tillfälliga sjörana på åkern. Det kan vara en Mrs Swanson förstås men en sångsvan är det iallafall. D.v.s inte en sådan (knölsvan) som brukar simma omkring och tigga mat av oss människor. Rådjuren hade flyttat sig mot skogsbrynet och tranorna lyckades placera sig utom räckhåll för min kamera.
Oj, nu tittar faktiskt solen fram:)
Dagens promenad gav flera perspektiv
Nåväl sedan fick jag syn på Mr Swanson som betade på åkern. Rådjuren börjar bli vana vid mig, de lyfte bara på huvudena när jag närmade mig så jag fick en ganska bra bild. Efter detta vände jag hemåt men då fick jag syn på en rovfågel som satt på en ledning. Först trodde jag att det var en förrymd papegoja men när den dök och tog sig ett byte blev det uppenbart att det här var något annat. En hök, tänkte jag men se det var det inte. Efter att ha konsulterat boken Fåglar i Europa stod det klart att det var en falk men vilken falk det var är jag osäker på. Troligen en tornfalk.
Råbocken har bara på ett par dagar tappat vinterpälsen och Mr Swanson vadar i åkerdiket.
Vilket jobb att beskära äppelträdet
På min dagliga runda i förrgår träffade jag på en råbock och några grågäss. Tyvärr har jag inget teleobjektiv men nog syns det att råbocken byter päls och att en tofsvipa trippar ómkring bakom grågåsen.
Vad tröttsamt livet är
There is a crack in everything.. that's how the light gets in. Leonard Cohen är nog den allra främsta på att skriva svarta texter med en strimma av ljus. Fan vet hur det går till men så är det iallafall. Själv ser jag bara alla sprickorna och har inte en tanke på ljuset. I min tunnel är det mörkt. Hittade denna fågel när jag tog en promenad idag.
Nils Ferlin skrev:
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit -
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.
En av Vilhelm Mobergs favoritdikter och jag förstår honom.
Guillou slår alla rekord som besserwiesser
Lyssnade på Guillou och Mankell igår. Vilka besserwiessrar, Guillou värst förstås. De sågar poesi och metaforer som något omoget. Det enda sättet att skriva är som de själva skriver. Det säger väl det mesta om hur mogna de är;) De är själva oförmögna att beskriva känslor och därför är poeter omogna. Antar att Ranelid ligger längst ner på deras lista med sina fantastiska metaforer. Eventuellt finns det ett antal kvinnor vars namn de inte ens vill nämna där längst ner i botten. Sitter Mankell bara och jamsar med eller håller han verkligen med Guillou?
De är ju väldigt populära och lättlästa dessa herrar. Tänk om det är skräpkultur de har skrivit när allting kommer omkring. Raka puckar och inga krusiduller. Ibland är det ologiskt så det förslår. Vilken ung kvinna smyger efter en galen seriemördare på egen hand eller vilken garvad polis har telefonsignalen på när de smyger omkring?
Jag läser själv deras böcker med behållning när jag vill koppla av just för att de är så lättlästa och okomplicerade.
Det har väl bevisats att vi människor gärna hänger oss åt att läsa eller se filmer om det som är främmande och overkligt lika väl som vi vill möta det vi känner igen. Och inget är mera rätt än det andra. Och att använda språket som färgpalett är väl underbart.
Nej fy sjutton för dessa besserwiessrande pösmunkar. Låt istället tusen författarblommor blomma utan att dessa herrar får sitta i SVT och slå sig för bröstet. Denna typ av egenutnämnda übermänniskor kan fortsätta simma runt i den ankdamm de befinner sig i.
Lyssna på Sten Bertil och Rolf, 3:50 in i klippet dyker Guillou upp.
http://www.youtube.com/watch?v=2xexghOSOGE
Laddar för en natt i Blåkulla
Witchy woman see how high she flies.... många häxor har vi mött på vår väg genom livet. The wicked witch of the east har skrämt slag på många barn. Madame Mim är mera som en myshäxa och Magica de Hex, ja hon är lite mer oberäknelig.
Självfallet är LOAD på plats vid den årliga häxkonferensen i Blåkulla. Här samlas vi unga som gamla, katter, korpar och kråkor. Ja, en och annan skata finns oxå på plats. Fler och fler bryter igenom molnen och landar mer eller mindre lyckat på klipphällarna. Alla med samma mål i sikte - häxsabbathen.
Belsebub,eller den vars namn ej får nämnas är inte inbjuden. Att blanda ihop oss häxor med denne marodör är inte bara fel det är befängt. Kopplingen mellan häxorna och fanen är en myt som fick fäste genom Malleus Maleficarium på 1400-talet. Det är faktiskt precis tvärtom. Häxor bryr sig, häxor tar hand om och värnar om de små, i det tysta.
Ovanligt många häxor har kommit ur kurs i år. Blåkullas monopolägda mediakanal BBC (Blåkulla broadcasting cats) meddelar att häxor har landat på Tasmaniens östkust. En häxa har strandat på Påskön. Det beror dock inte på en felnavigering utan snarare på en missuppfattning. Fram till 950-talet var det ganska vanligt att häxorna hamnade på Påskön istället för på Blåkulla. Världen har häxorna att tacka för moai-statyerna, häxskrämmorna på Påskön. Av en slump fick den chilenska prinsessan Nurenda syn på guden Makemakes avbild och upptäckte dess avskräckande effekt på oss häxor. Arbetet med att hugga moai-statyer tog sin början och runt år 950 fanns tillräckligt många statyer på plats för att hålla häxorna borta från ön. Fram till i år har skrämmorna fungerat till 100 procent men nu har alltså en häxa landat bland moaierna. Makemake, vill man utbrista.
En rysk häxa på väg till Blåkulla förolyckades när hon alkoholpåverkad i hög fart körde in i ett träd utanför Jyväskylä. Häxor är annars svåra att ta död på men alkohol gör häxor dödliga.
Påsken närmar sig och vi häxor ska nu likt ordensbröder samlas för att påbörja våra hemliga riter.
Gutår i natt svänger vi bägaren och är dödliga.
