bombona

Inte många här idag. Vad fort en sommar går. Allt går fort.

I år verkar det vara ett par som häckar i Alaborgen. Förra året såg jag bara hanen men i år såg jag två stycken falkar. Lyckades dock bara fånga honan på bild.

...och här inne börjar dammet synas allt bättre. Det är väl det som är nackdelen med dagsljuset. Nu har jag börjat en kurs i tillämpat ledarskap på högskolan i Gävle. Jag brukar hålla mig till sånt jag är bra på men det här är precis raka motsatsen. Jag ska gå på tur i fjällen med ett gäng vältränade ungdomar om en dryg månad. Helt galet. Jag har absolut ingen aning om vad det innebär och konditionen är noll. Tänkte banta bort några kilo och träna upp mig men vad sjutton  - jag sätter ju aldrig igång. Time keeps on slipping in to the future...

Ormen är en effektiv musfångare, men inte under vintern och dessutom vill man inte ha huggormar under diskbänken heller.

En vis man (dvs. AlfAlf Rolf) sa till mig en gång: Konsten att fånga en mus är ingen hemlighet men däremot är det ingen som vet hur det går till att fånga den mus som inte vill.
Bullshit, såklart!

Under den gångna veckan har en musinvation pågått i Gävles ytterområden. I de med anor så fyllda socknarna Hille och Valbo har musjakt pågått bittida som sent. Även LOAD-direktören har provat på detta men mössen blir allt slugare och de på kvällen laddade fällorna gapar tomma mot direktören om morgonen.

Flera olika metoder har använts. Den vanligaste är att på traditionellt vis gillra en smällfälla med lite ost eller en chokladbit. Denna metod har med framgång idkats av direktören åtskilliga gånger. Smällfällor kan ställa till problem också. En gång låg där en halvdöd mus när fällan skulle vittjas, vilket innebär att musen måste dödas på annat sätt, t.ex. genom ett hammarslag. Dödandet blir då mera påtagligt och den känslige får genast problem med sitt samvete när bödeln träder fram och slår till. Ett annat exempel är den gången en mus endast fastnade med nosen och sedan förvirrat sprang runt i rummet med musfällan dikt mot nosen.

Den sämsta metoden har utan tvekan varit att anlita Anticimex som ställde ut avlånga boxar men blått pulver. När så den lilla käcka musen fick i sig av det blå pulvret störtade den iväg för att dricka och dog någonstans efter vägen, eller rättare sagt i väggen (Viss skillnad där på vägen och väggen vill jag lova.). Nästa Anticimex besök gick då ut på att ta bort lukten efter den avlidna (giftmördade) musen. En lång, krånglig och onödigt dyr procedur.

Epilog:
De små boxarna som sedan står lite här och var, endast Gud vet var, blir sedan de tömts på det blå pulvret, utmärkta små bostäder åt de resterande musfamiljemedlemmarna. De inreder dessutom sedan dessa med den isolering som de hittar på sina resor mellan väggarna i huset.

En annan metod är att fånga mössen i en box. Den laddas med något smarrigt, ost eller varför inte rester av en semla t.ex. När de väl är inne i boxen stängs den och där sitter musen och kan inte annat än vänta på vad den som vittjar fällan tänker göra med sitt offer, såvida den inte lyckats stoppa sitt huvud i den snara som riggats upp mellan ingången och godsaken och därmed, kort och gott, blir hängd. Vilket nödvändigtvis inte innebär att den ögonblickligen avlider.

Katter är inte tat lita på. De fångar lite som de har lust.

Sedan finns det den så kallade kärringmetoden. Kvinnan i huset håller upp kjolen samtidigt som hon grabbar tag i en sopkvast som hon sedan håller i högsta hugg medan hon jagar den lilla ynkliga musen. Detta hände sig i Hille i veckan. Dock var det en katt emellan också, vilket komplicerade det hela något. Kvinnan på kvasten, kvasten på katten, katten på råttan och råttan uppför trappan. Ja det må ha varit en syn detta som vi bara kan frammana i våra huvuden, förutsatt att vi har en sådan förmåga. Jakten slutade med att den stackars musen, efter en timmes jagande, fick kvasten i huvudet och de små pepparkornsögonen for ut som en av densammes nedre extremiteter. Vän av ordning undrar förstås var för det inte räckte med att katten tog hand om infångandet av musen. På katters vis hade denne valt att ha den lilla musen som sin personliga leksak och hade inte för avsikt att på länge avsluta det lilla krypets liv. Av ren omtanke om muskraken grep så kvinnan kvasten , med i sinom tid avsedd verkan.

I Utanvässarlandets utkanter, det vill säga vid vägs ände i Valbo pågår också ett ständigt muskrig, där benämns dock den lilla musen råtta, vilket gör att det mer rättfärdigar musfångaren att avliva de små liven. En efter en bärs de, efter att ha fångats, ut tillsammans med avskrädet och hämtas av Gästrike återvinnare varannan vecka. Vilken metod som används är lite osäkert men troligen är det den så kallade djurvänliga fällan där musens öde avgörs efter infångande, av husägaren själv. Det kan även vara den elektriska fällan som helt enkelt grillar musen ifråga.

I Hille grillades en mus i proppskåpet nyligen. Av detta kan vi lära att även proppskåpet kan fungera som en musfälla. Detta är dock en tveksam och riskfylld metod vilken kan leda till att hela ens hem följer med den stackars musen till den andra sidan.

Ja, se möss och människor de hör nog samman trots allt.

Låten oss hoppas att de stackars mössen förlåtit oss när vi åter skall möta dem...

Nu är det dags för söndagsgroggen. I sin ensamhet sveper LOAD-direktören en äkta Caribbean rum punch och höjer glaset med ett enfaldigt leve för LOAD. Hell!


En annan effektiv musfångare är Tornfalken men inte heller han fungerar att ha under diskbänken.

Hönorna Laura och Laura samlas hos dr Jekyll och mr Hyde. De sitter i slottet och fördelar vinsten som arbetsmyrorna knegat ihop. Nu blir det champange och löjrom och annat gott som inhandlats på något av folkets alla kontokort.

Tänk på att ingen går trygg när angiveri är vägen till framgång. Vågar du vända dig om och se vem som står bakom din rygg? Känner du dig trygg, känner du dig trygg?

Inför döden är vi alla lika. Fattiga som rika bjuds vi upp av döden till dans och bildar hans långa rasslande svans.

De minsta nu kommer snart att vara störst och de som blommade upp när det var vår vissnar ner när det blir höst.

Apokalyps now

Har jag varit osakligt kritisk mot min arbetsgivare på min blogg??? Under min sjukskrivning skrev jag att jag mådde dåligt av hur arbetsgivaren betedde sig mot mig men knappast något mer. Nu har jag fått nästan hotfull kritik för en blogg som den som kritiserade bloggen inte ens läst. Det känns obehagligt och särbehandlingen av mig forsätter alltså.

Arbetsgivaren ser allvarligare på vad jag skriver på min blogg än på att personer i ledande ställning kränker mig.

Tänk att vi lever i en tid då den som känner sig kränkt och förnedrad inte har rätt att berätta om det.
Efter sjukskrivningen togs min roll sedan åtta år ifrån mig utan att jag fick information om det. Tvärtom, när min facklige företrädare frågade om det var svaret att det inte förhöll sig så. Men nu framgår av ett protokoll som skrevs tidigare än så att en efterträdare hade tillträtt och att den som utsett honom var just den person som svarade nej på frågan om jag hade ersatts av annan.

Tänk att att stora starka chefer backas upp till hundra % när de sparkar på en som redan ligger.

Vart är vi på väg i Sverige? Kommer vi att åsiktregistreras av våra arbetsgivare - eller är det så att det redan görs?

Håll käften och var söt!