bombona

 
I torsdags begravdes min morbror Lennart. Det var en stämmningsfull borgerlig begravning. Livet krymper ihop och man blir varse att det bara är här och nu vi kan vara säkra på att vi lever. Det gick bra för mamma som var med både vid cermonin och vid minnesstunden efteråt. Hon saknade dock grodan. När vi kom tillbaka till äldreboendet tog hon genast den i famnen och utbrast: Nu är jag glad igen när jag har grodan.