bombona

Det tog längre tid än jag trodde. Gossen hade inte klart för sig att sista tåget till Falun går 14:22 på en lördag. En lördagkväll i Falun är alltså inget att tänka på. Nu hade han tydligen bestämt något och skulle absolut dit. Den snälla mammam körde i solens motljus, såg knappt något alls. Tanken på att hemfärden skulle göras i mörker kändes jobbig men jag tänkte att jag kanske hinner innan det blir mörkt. Men ack, när vi kom fram hade gossen inga nycklar med sig, men hallå! Efter lite ringande så fick vi tag på rumskompisen som befann sig i Hosjö. Efter en timme var jag så på väg hemåt i mörkret utan glasögon, eftersom ena skalmen ramlade av. Detta var bara ett axplock av denna helgens omsorgsaktiviteter , så här långt, men jag ska inte trötta ut någon med resten. Dock kan jag säga att jag är helt slut i både kropp och själ och värmen lyser med sin fråvaro, men det finns ju filtar.