bombona

Det finns absolut ingenting kvar här för min del. En evig jävla kamp för att klara vardagen och en arbetsplats där mina arbetsuppgifter är fullständigt omöjliga att genomföra för en normal människa. Hemma blir jag ständigt bemött av snäsningar och krav. Överallt ligger kläder, handukar, sminkprylar och annat och ber jag snällt om att det ska tas upp får jag en iskall blick och ryter jag till blir det ett jäkla liv.

Vad väntar jag på - Godot som aldrig kom eller att en Guds ängel ska komma ner till jorden och skapa en bättre värld utan människor där övriga djur kan leva i symbios med naturen utan giriga otrevliga skitstövlar som bara roffar åt sig på andras bekostnad.

Det lär aldrig bli bättre när man hamnat här i min ålder - I'm going down, under cover and soon I'll fade away och inte en jäkel kommer att märka det. Det ända som håller en kvar är att man åtminstone kan vara a pain in the as på en och annan skitstövel.

Nej jag välkommar apokalypsens ryttare - blås i basunerna och utkräv det oskyldiga lammets hämd men se till att det är de verkliga rovdjuren som får smaka sin egen medicin och inte alla dessa arma krakar som redan krälar i sitt stoft.

http://www.youtube.com/watch?v=RRNTQvXSsfA&feature=player_embedded

Kul att min kompis äntligen fick med en låt igen. Det har gått trögt några år. Nu måste jag följa spektaklet och hålla tummarna för gävlekvatretten.


För övrigt är livet lika enformigt som vanligt, en evig väntan på att få go under cover. Hitt på nå't, sa gamarna i Djungelboken - ja det är väl det som behövs.

Ingen verkar intresserad av denna trista blogg. Funderar på om jag ska lägga ner den eller om jag ska bli mer provokativ och använda mer intressanta ord i rubrikerna.