bombona

Ormen är en effektiv musfångare, men inte under vintern och dessutom vill man inte ha huggormar under diskbänken heller.

En vis man (dvs. AlfAlf Rolf) sa till mig en gång: Konsten att fånga en mus är ingen hemlighet men däremot är det ingen som vet hur det går till att fånga den mus som inte vill.
Bullshit, såklart!

Under den gångna veckan har en musinvation pågått i Gävles ytterområden. I de med anor så fyllda socknarna Hille och Valbo har musjakt pågått bittida som sent. Även LOAD-direktören har provat på detta men mössen blir allt slugare och de på kvällen laddade fällorna gapar tomma mot direktören om morgonen.

Flera olika metoder har använts. Den vanligaste är att på traditionellt vis gillra en smällfälla med lite ost eller en chokladbit. Denna metod har med framgång idkats av direktören åtskilliga gånger. Smällfällor kan ställa till problem också. En gång låg där en halvdöd mus när fällan skulle vittjas, vilket innebär att musen måste dödas på annat sätt, t.ex. genom ett hammarslag. Dödandet blir då mera påtagligt och den känslige får genast problem med sitt samvete när bödeln träder fram och slår till. Ett annat exempel är den gången en mus endast fastnade med nosen och sedan förvirrat sprang runt i rummet med musfällan dikt mot nosen.

Den sämsta metoden har utan tvekan varit att anlita Anticimex som ställde ut avlånga boxar men blått pulver. När så den lilla käcka musen fick i sig av det blå pulvret störtade den iväg för att dricka och dog någonstans efter vägen, eller rättare sagt i väggen (Viss skillnad där på vägen och väggen vill jag lova.). Nästa Anticimex besök gick då ut på att ta bort lukten efter den avlidna (giftmördade) musen. En lång, krånglig och onödigt dyr procedur.

Epilog:
De små boxarna som sedan står lite här och var, endast Gud vet var, blir sedan de tömts på det blå pulvret, utmärkta små bostäder åt de resterande musfamiljemedlemmarna. De inreder dessutom sedan dessa med den isolering som de hittar på sina resor mellan väggarna i huset.

En annan metod är att fånga mössen i en box. Den laddas med något smarrigt, ost eller varför inte rester av en semla t.ex. När de väl är inne i boxen stängs den och där sitter musen och kan inte annat än vänta på vad den som vittjar fällan tänker göra med sitt offer, såvida den inte lyckats stoppa sitt huvud i den snara som riggats upp mellan ingången och godsaken och därmed, kort och gott, blir hängd. Vilket nödvändigtvis inte innebär att den ögonblickligen avlider.

Katter är inte tat lita på. De fångar lite som de har lust.

Sedan finns det den så kallade kärringmetoden. Kvinnan i huset håller upp kjolen samtidigt som hon grabbar tag i en sopkvast som hon sedan håller i högsta hugg medan hon jagar den lilla ynkliga musen. Detta hände sig i Hille i veckan. Dock var det en katt emellan också, vilket komplicerade det hela något. Kvinnan på kvasten, kvasten på katten, katten på råttan och råttan uppför trappan. Ja det må ha varit en syn detta som vi bara kan frammana i våra huvuden, förutsatt att vi har en sådan förmåga. Jakten slutade med att den stackars musen, efter en timmes jagande, fick kvasten i huvudet och de små pepparkornsögonen for ut som en av densammes nedre extremiteter. Vän av ordning undrar förstås var för det inte räckte med att katten tog hand om infångandet av musen. På katters vis hade denne valt att ha den lilla musen som sin personliga leksak och hade inte för avsikt att på länge avsluta det lilla krypets liv. Av ren omtanke om muskraken grep så kvinnan kvasten , med i sinom tid avsedd verkan.

I Utanvässarlandets utkanter, det vill säga vid vägs ände i Valbo pågår också ett ständigt muskrig, där benämns dock den lilla musen råtta, vilket gör att det mer rättfärdigar musfångaren att avliva de små liven. En efter en bärs de, efter att ha fångats, ut tillsammans med avskrädet och hämtas av Gästrike återvinnare varannan vecka. Vilken metod som används är lite osäkert men troligen är det den så kallade djurvänliga fällan där musens öde avgörs efter infångande, av husägaren själv. Det kan även vara den elektriska fällan som helt enkelt grillar musen ifråga.

I Hille grillades en mus i proppskåpet nyligen. Av detta kan vi lära att även proppskåpet kan fungera som en musfälla. Detta är dock en tveksam och riskfylld metod vilken kan leda till att hela ens hem följer med den stackars musen till den andra sidan.

Ja, se möss och människor de hör nog samman trots allt.

Låten oss hoppas att de stackars mössen förlåtit oss när vi åter skall möta dem...

Nu är det dags för söndagsgroggen. I sin ensamhet sveper LOAD-direktören en äkta Caribbean rum punch och höjer glaset med ett enfaldigt leve för LOAD. Hell!


En annan effektiv musfångare är Tornfalken men inte heller han fungerar att ha under diskbänken.